I dag brasst det, vi hade lunch med Rotary och bilder från vårat utbytes år visades, då kunnde jag inte hålla emot längre. Tårarna bara sprutade! Plötsligt insåg jag hur mycke vi vart med om tillsammans under det här året, alla upplevelser och minen jag delar med dessa människor som jag inte vet om jag någonsin kommer träffa igen. Och är det så här det ska vara, ska man bara lämna alla med ett hejdå och tack för den här tiden?!........jag hatar hejdån