Hallå jag glömde ju blåsa i pippan då de var halvtid, glömde byta plan halv å ta vatten paus. Men allafall 5 månader kvar nu och de går bara snabbare å snabbare utför, de gäller bara att träffa portarna rätt så man inte åker ur, specielt i vertikalerna (dom kan ju va lite kniviga)

Mycket bra har kommits på under tiden här, både om mig själv och mina vänner. Allt är kanske inte som man tror att det är, att få distans på saker och ting gör bilden så mycket klarare. Något som förvånat så oroligt är hur många där hemma som bryr sig om mig och saknar mig. De värmer ända in hjärte roten. En annan sak som både vart till besvikelse och lycka är hur man värderar sin vänskap, vissa har gjort mig tårögda av lycka medans andra vart till en viss besvikelse. Men nu vet jag vilka man verkligen kan lita på och vilka som verkligen kommer finnas där. Tack!

Och varje dag vaknar jag upp med orden "Carpe Diem" i mitt huvud. Sen gör jag det bässta av dagen och varje situation för att uppfylla det:)